Spännande säsong väntar EIF:s damlag

Efter fjolårets blytunga säsong och degradering från divison tre till fyran fanns det många frågetecken gällande EIF:s damlag. Trots en heroisk insats av damerna visste alla inblandande att det varit en tung säsong med väldigt få ljusglimtar. På hösten 2019 var det oklart vilka spelare som ville fortsätta spela, om det skulle finnas tillräckligt med spelare och vem som skulle träna laget. Men när Bruno Vivas anlände till föreningen och vi kunde återuppta träningarna igen började det se lovande ut. Sen kom coronapandemin och tvingade alla lag att pausa sin verksamhet. I det skedet hade vi ett B-juniorlag med kanske ett dussin utövande spelare och ett damlag med en dryg handfull spelare. Inom föreningen var vi rädda för de möjliga negativa konsekvenserna av den påtvingande träningspausen inom båda lagen.

Nu har damlaget igen tränat sen mitten av maj. B-flicklaget lades ner pga för få intresserade spelare men för dem som ville fortsätta spela erbjöds plats i damlaget. Deltagarantalet på träningarna har därför varit större än i fjol. Nu har vi en pool på cirka 20 spelare som kan spela matcher säsongen ut. De yngsta juniorerna är födda 2005 medan de äldsta spelarna är födda 1996. Åldersskillnaden kan verka stor, men är helt normal inom dam- och landsortsfotbollen. Ett radikalt föryngrat damlag ger bra förutsättningar inför framtiden.

Bland juniorerna har vi flera aktiva som spelade i damlaget redan i fjol, bland annat Elin Hultgren (2002), Ellen Sandbacka (2004), Alexandra Högberg (2003) och Astrid Johansson (2005) och Engla Ahlberg (2005). Av fjolårsjuniorerna spelar numera Melina Lundin och Sofie Lindgren i Honka, vilket säger något om att EIF kan producera flickjuniorer av hög kvalitet och att EIF gärna låter lovande juniorer gå vidare och utvecklas inom klubbar med större resurser.

Nya kaptener

I årets damlag finns också en hel del bekanta namn. Felicia Gröning (1998) som varit med i damlaget sedan hon var 13 år gammal och Jill Illman (2000) delar på kaptenskapet. I gruppen ingår också andra bekanta namn som Emma Westerdahl (2000) Ida Westerlund (2000) Patricia Raearo (2001), Daniela Ragnell (1996). Bland äldre spelare som gör comeback i damlaget finns Julia Rehn (1997) och Jenna Laukkanen (2002).

På målvaktsfronten är läget bra i år. Juliana Drugge (2000), Ronja Lassander (2000), My Wahteristo (2003) och Lisa Estlander (2003) kan alla vakta EIF:s mål.

Alma Lindholm (2004), Milla Heikkinen (2004), Elin Toivola (2005), Ida Wiberg (2003), Sofia Fagerström (2005), Sara Törnroos (2004), Olivia Kevin (2005), Edith och Ellen Lönnqvist (2003) fullbordar juniortillskottet.

Med Bruno Vivas som dedikerad tränare och bredd inom truppen både i fråga om ålder, erfarenhet, taktiskt och teknisk förmåga finns det bra förutsättningar för att få det mesta ur spelarna. Och med tanke på hur bra färeningen trivs med honom och han med oss så har vi nu ett gyllene läge att bygga ett damlag långsiktigt med samma tränare och högre ambition är tidigare. Årets målsättning är klar: Avancemang tillbaka till damtrean. Och med målmedvetet arbete de nästa åren kan vi även umgås tryggt med ambitionen att spela i damtvåan.

Inom EIF:s flickfotboll brukar det bli svårt att hålla ihop lagen i de äldre årgångarna. Men faktum är att just nu har vi det bättre förspänt för vår damfotboll än på många tidigare år. Vi har en bred trupp i år, med ett dussin juniorer i laget - alla spelare från den egna organisationen. Och bakom kommer Flickor 06 som spelar på hög nivå via samarbetsavtal med Ingå IF. Inom Flickor 07 finns två tävlingsspelande lag. Så EIF:s damer har alla chanser att avancera i serierna de närmaste fyra–fem åren. I tränarens bakficka finns en lista på spelare med över 50 namn som kan ha en framtida plats i EIFs damlag, vilket gör situationen ljusare än på väldigt, väldigt länge – allt med helt eget spelarmaterial.