Bruno Vivas visar vägen

Vem?

Bruno Vivas
Ålder: 25 år
Födelseland: Portugal
Yrke: Resurstränare i EIF

”I Portugal är passionen för fotboll medfödd”

Bruno Vivas visar vägen

I slutet av fjolåret tog fotbollssektionen ett stort steg in i framtiden då man anställde föreningens första tränare på heltid. Han heter Bruno Vivas och kommer från Portugal. Han har kommit bra in i verksamheten och redan visat prov på sitt engagemang. I coronavardagen håller han videoträningar för sina spelare, som också andra gärna lär ta del av.

Men hur känner du det själv, har du blivit välkomnad i EIF?

- Mycket bra. Kanske för att vi har samma färger som mitt favoritlag, Sporting Clube de Portugal, skrattar han. Skämt å sido, jag är väldigt glad att vara i denna klubb och identifierar mig allt mer med den och med människorna här. Jag har blivit väl mottagen av och fått mycket stöd av Niklas, Jens, Tove, Johan, Kim, Susanne och flera föräldrar i mitt lag, flickor födda 2006 och 2007. Det laget har stött mig i allt jag bett dem om.

Så vilken uppfattning har Bruno av EIF och EIF:arna, det vill säga spelarna?

- Jag är väldigt glad att vara i EIF. Här finns bra och engagerade människor som vill hjälpa klubben att utvecklas och som stöttar på alla sätt de kan. Det är en väldigt familjär klubb.

Bruno är mycket mån om att lyfta fram alla juniortränare i klubben, dem som vecka efter vecka, efter arbetstid, tränar, hjälper och vägleder idrottarna att utvecklas som spelare och som människor.

- Fast tränarna är med på frivillig basis är de alltid på gott humör och villiga att planera och genomföra träningar varje vecka. Jag är väldigt glad över detta samarbete och över alla föräldrar som hjälper till. Det är fantastiskt att se att så många är intresserade av våra ungdomar, av dem som är klubbens framtid. Det att man är villig att lära sig och att det finns en genuin vilja att hjälpa till och bli bättre gör att jag vill hjälpa amatörtränare. De har alltid mitt fulla stöd och jag hjälper dem i den mån våra tidtabeller tillåter det.

Bruno säger att EIF har många bra spelare med stor potential.
- Tyvärr kommer COVID 19-situationen att fördröja den process som vi har påbörjat, likaså resultatet av det jobb som Jens Mattfolk gjort med träningslinjen och som jag blev involverad i senare. Men jag är övertygad om att vi kommer att skörda frukterna av detta samarbete i sinom tid.

Vilka är de största styrkorna och svagheterna hos finländska spelare?

- Jag tycker inte om att generalisera eftersom vi alla är olika med olika potential och olika begränsningar. Men om vi ser på finländsk fotboll så är kanske de psykiska och fysiska komponenterna väldigt närvarande men taktiskt och tekniskt är man inte på samma nivå som länderna i Sydeuropa. Å andra blir fotbollen allt större i Finland. Ett bevis på detta är att herrlandslaget kvalificerat sig till EM. Ett annat bevis är att finländska spelare uppmärksammas utomlands vilket gör att unga intresserar sig allt mer och vågar drömma om ett liv som proffs. Det, i sin tur, utvecklar den finländska fotbollen ännu mer.

I Portugal är passionen medfödd

Den stora frågan i Finland och i små klubbar är hur man kan hålla fotbollen intressant hela vägen från junior till senior.

- Det är en av de största skillnaderna mellan juniorfotbollen i Portugal och Finland. Här måste man uppmuntra unga spelare att vara motiverade att träna, att gilla att träna, att tävla. I Portugal är unga spelare mer instinktivt motiverade och tränare behöver inte fundera på om det är roligt. Tränaren kan koncentrera sig på att göra laget bättre. Jag vet att det är väldigt viktigt att unga spelare stannar i organiserad klubbverksamhet men vid sidan om tränarens positiva attityd finns det enligt mig inget roligare än att ge spelarna mycket bollkontakt på träningen med stimulerande övningar. Om de gillar sporten kommer de inte att ge upp. Å andra sidan, om de inte uppskattar mycket bollkontakt på träningen så beror det antagligen på att de inte identifierar sig med sporten. Då hjälper det inte att försöka motivera dem. Fundamentet saknas.

En annan nöt att knäcka är om fotboll kan var både tävlingsinriktat och roligt från början.

- Vi har alla en tävlingsinstinkt. Ingen gillar att förlora. För klubbens framtids skull måste vi stöda de unga spelarna på rätt sätt. Man ska boosta rätt saker i rätt ålder, inte nöta in saker för sakens skull, för alla processer tar sin tid och belöningen kommer när den kommer. Det är viktigt att vi alla ser mer på processen än på resultattavlan för den, om någonting, förser oss med skygglappar.

Och det som gått fel i processen om det är för resultatinriktat, syns när spelarna är äldre och vill bli proffs.

- Vi måste alltså ge näring om tävlingsinstinkten utan att glömma att det är fråga om en process för att förbereda unga spelare för framtiden. Att förlora hör till saken och man måste kunna hantera det också.

Skada satte stopp

Själv spelade Bruno Vivas fotboll tills han var 19 år gammal. Han ansågs vara en teknisk spelare som jobbade hårt och kunde leda laget. Han var oftast lagkapten och respekterad i omklädningsrummet. Ofta hyste spelarna mer respekt för honom än tränarna gjorde.

- Jag krävde mycket av var och en försökte föregå med got exempel, som att alltid vara först på träning och sist att lämna planen. Mitt första år som senior och halvproffs började bra men jag ådrog mig en skada som satte stopp för spelandet.

Det var tufft. Fotboll hade från början varit det han kunde och det han fokuserade på. I stället började han studera på universitet och lite senare började också hans tränarkarriär.

- Jag hade redan lite erfarenhet av det från min klubb som 17-åring där jag tränade 6-åringar. När jag märkte att jag inte klarade av att spela på grund av skadan bestämde jag mig för att satsa allt på en tränarkarriär.

På universitet pluggade Bruno psykologi, ett område som han tror kommer att avgöra vilka de bästa tränarna är i framtiden. Samtidigt studerade Bruno idrottsträning vid Algarve Football Association och var tränare för ett U15-lag i Faro. Just nu jobbar han på sin magisterexamen i idrottsträning.

- Jag är väldigt nöjd med den väg jag valt, det vill saga att träna och studera samtidigt. Under de senaste åren av mina studier hade jag lyckan att ha kontakt med en del professionella tränare i Portugal. Med dem har jag kunnat diskutera och reflektera över träning och allt vad det innebär. Det har hjälpt mig att utvecklas enormt som professionell tränare,

Att Bruno valt att jobba professionellt med fotboll är naturligt. Det var i viss mån hans räddning.

- Fotboll har motiverat mig sedan jag var liten, det fanns aldrig några alternativ. Min barndom var inte speciellt lugn eller känslomässigt stabil. Vi var en dysfunktionell familj med både sociala och ekonomiska problem. Det som höll mig på rätt väg var fotbollen. Det var den jag tydde mig till redan i unga år. Fotboll är min passion och jag är väldigt tacksam för att få vara så lyckligt lottad att jag får göra det jag gillar mest. Men tur kräver mycket arbete och det arbetet tanker jag inte sluta med. Jag är en arbetsmyra.

Vill vara nära spelarna

Hur skulle du beskriva dig själv dels som person, dels som tränare?

- Jag ser mig själv som en ärlig och principfast människa. Jag vill respektera och bli respekterad. Jag hjälper gärna andra och försöker vara uppmärksam och lyssna. Jag ser mig själv som pålitlig, organiserad, metodisk och hårt arbetande. Personliga egenskaper avspeglar sig på vem man är professionellt. Om du inte är ärlig mot sig själv kan du inte vara ärlig mot andra heller.

Som tränare är Bruno mycket organiserad. Han försöker tillämpa sådana metoder som gör det möjligt för honom att kontrollera omständigheterna och sina lag maximalt.

- Jag är krävande men jag försöker öka svårighetsgraden efter hand. Jag tror att det är det bästa sättet att få spelarna att förstå sig på den spelidé jag försöker förmedla. Jag vill vara en lärare som kan svara på frågor om övningarna. Jag vill vara en person som är nära spelarna och som de känner att de kan lita på. Jag kräver av dem men jag vill att de kräver av mig också. Jag tror på samarbete och vill att alla i mina lag ska känna sig involverade i vår gemensamma resa.

Brunos fotbollsfilosofi fokuserar på bollinnehav, ”bollinnehav för att skapa och inte låta motståndaren skapa, inte bara för att det är vackert att se på”.

- Jag vill se offensiv fotboll där vi anfaller med många spelare och där alla spelare är en del av lagets offensiv. Jag är en pragmatiker och vill förmedla det till mitt lag. Ett lag kan inte vara bra på bara en sak eftersom allt i fotboll hänger ihop. Inget i fotboll är en isolerad händelse. Jag vill ha ett kompakt lag på planen som är snabbt att vinna tillbaka bollen, som vet när man ska ställa om till anfall och som börjar pressa när vi tappar bollen igen.

Är du mer passionerad eller analytisk?

- Tidigare var jag mer passionerad men jag har lärt mig att kontrollera mina känslor bättre. Det är viktigt att inte tappa fokus, var sig det handlar om match eller träning. Jag försöker alltid vara rationell och tänka på beslut, anpassning, respons och observation. Som tränare är jag lite både och nu för tiden. Jag är väldigt analytisk i mitt utvecklingsarbete men ibland är jag väldigt passionerad eftersom jag älskar den här sporten och lever med i matcherna mycket intensivt.

Vad vill du tillföra EIF?

- I huvudsak vill jag ge mitt villkorslösa stöd till alla juniortränare så att de blir bättre på att planera, genomföra, handleda och anpassa innehållet till spelarnas ålder och kunnande. Jag vill också att våra unga spelare blir framgångsrika som vuxna så att vi ha en större andel egna spelare i representationslagen i framtiden.

Bruno trivs bra i Ekenäs, efter några månader på orten.

- Det är härligt att vara omringad av havet. Jag bor nära Centrumplanen och alla har varit snälla mot mig. Fast jag redan lärt mig lite finska verkar det inte hjälpa mig i Ekenäs. Staden har i praktiken allt man behöver och det känns som om fotbollskulturen är en annan än i vissa andra regioner i Finland. Man är mycket mer intresserad och passionerad här. Det gillar jag som kommer från ett land där “fotbollen är livet” för nästan hela befolkningen.

Bruno hoppas att alla människor och deras familjer i EIF mår bra och att de fortsätter att agera positivt och förebyggande i den rådande situationen.

- Detta är en exceptionell tid över hela världen men stormen kommer att gå över.